”Jag kommer att sakna er till och från.
För även om det finns saker som jag tyckt mindre om och som jag har
stört mig på, så har jag ändå lyckats trivas här.
Nova och ni har alla era brister, men vem har inte det?
Men ni är alla trots det härliga människor!
Det känns lite synd att lämna detta stället och er,
men det är väl helt enkelt dags nu.
Jag kommer ihåg de första dagarna jag var här,
jag trodde aldrig jag skulle komma här ifrån!
Det känns som om det inte var så länge sedan.
Men nu har den dagen kommit, då jag faktiskt ska lämna detta stället,
och jag måste säga att det känns faktiskt jobbigt.
Jag har juh trots allt varit här en lång tid,
och jag har lyckats fästa mig vid rätt mycket här.
Jag är glad att jag fick chansen att komma hit, och utvecklas.
Vilket jag har gjort på grund av mycket här, i Växjö.
Det är svårt att släppa taget, men…
Sometimes it´s just time to let go”
Flicka 18 år, bott på Nova 2,5 år
”Jag minns fortfarande den där kalla januaridagen när vår bil svängde in på Novas uppfart, den sjunde januari 2006. Då började en resa som skulle lägga grunden för resten av min framtid. I början var jag, pga tidigare erfarenheter, reserverad och konflikträdd, hade inga stora förväntningar på Nova. Men det började tidigt att förändras. Någon frågade mig: ”Ska vi hitta på något?” och jag blev ställd. Ville någon hitta på något med MIG? Jag har för mig att det första jag åt till middag här var fläskfilé med klyftpotatis och bearnaisesås. Det kommer blir svårt att klara sig utan den goda maten ni lagar…
Det är knappt att jag kommer ihåg hur jag var innan Nova, för tre och ett halvt år sedan… så mycket har jag förändrats! Här på Nova har jag fått upp ögonen för min egen förmåga och fått mod och lust att utforska livet. Ni fantastiska människor har hjälpt mig så otroligt mycket. Och nu är det dags för mig att lämna det här stället, för jag är redo nu.
Antagligen kommer även det att bli en svår utmaning, och jag kommer sörja. Men det är bara så det är. Jag kommer sakna er så mycket, allihop!” 
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och menig i vår färd –
Men det är vägen, som är mödan värd.”
(Ur dikten ”I rörelse av Karin Boye)
Pojke 20 år, bott på Nova 3,5 år